Vi träffar inga nya....

Vi går ner i grupper och ibland träffas vi en en kort stund eller en lång stund. Jag kommer ihåg när jag var 12 år och min mormor blev sjuk. Vi träffade henne minst en gång i veckan. Hon fick kärlkramp och hade jätte ont. Men någon läkae skulle det inte vara. Är man född på 1800-talet, så aktar man sig för läkare. Ja, det var ju ohållbart, så familjen övertalade henne att låta en läkare i stan besöka henne. Till slut kom en lång elegant man klädd i svart kostym, rak i ryggen och med en vänlig förstående framtoning. Mormor gick med på att lyssnas på och läkaren ordinerade dessa små piller, som man lägger under tungan vid kärlkramp. Jag minns att han hette Doktor Wittberg och han var säkert född på 1800-talet också. Vi ungar fick ju hålla oss på avstånd, men jag har träffat honom. Nåväl jag flyttade från min hemstad och startade detta företaget. För några år sedan ringde en kvinna och ville fråga om sina hundar. Dom skulle tävla och hon ville fråga om detta. För att göra en lång historia kort, så den kvinnan visade sig vara barnbarn till Dr Wittberg i min hemstad. Ja, som sagt vi träffas en stund......

0
Feed