En mycket speciell känsla...

Jag är van att gå i kyrkan. Jag var bara fyra år när mamma satte mig i söndagsskola. Religionen har följt mig både privat och i jobbet. Jag går i vår kvarterskyrka på mässor och gudtjänster sedan ett par år. Plötsligt tog allt slut. Kyrkan stängd för evenemang. Jag blev tom. Präst och personal är i tjänst och man kan gå dit och tända ett ljus och prata en stund. Jag är bekant med prästen. Jag kallar honom "min" präst. Själasörjare. Jag beklagade mig i ett mail över tomheten i kyrkan. Då kom ett mail att jag kunde få mässa med nattvard när jag ville, bara tala med prästen. Vi bokade en tid och jag gick dit. En viss spänning i luften. Han tog med mig in i kyrkan och jag satte mig på första bänken. Han stängde dörren och tände ljus och vi pratade en stund. Vi var alldeles ensamma i kyrkan. Han gick och klädde om och kom i full ornat. Då kunde jag inte vara tyst, utan sa gör du allt detta för mig. Ja, sa han. Vi gick igenom texten och jag fick bröd och vin. Jag frös på hela kroppen. En så märklig känsla. Jag tror att mina änglar var med mig då. Vi sa adjö och höll avstånd. Coronan är fortfarande skrämmande. Hur tackar jag honom. Jag skrev ett mail och skickade bilden på ängeln, som ska pryda omslaget på min bok. Jag kommer snart att få bröd och vin igen.

0
Feed